I slutet av 1870-talet började man

anlägga en trämassefabrik vid Lisefors.

Kapaciteten var låg och den alltför knappa vattentillgången och torkningen av massan innebar stora problem.

Det gjorde också de svåra och dyrbara transporterna.

För att klara ekonomin tillverkades bland annat trådrullar och i slutet av 1880-talet tillverkades även träull.

Fabriken vid Lisefors arrenderades, när Christofer Sahlin drog sig tillbaka, av systersonen Wendel Bäärnhielm.

Redan två år efter starten av pappersbruket 1892 måste rörelsen

läggas ned.

Ett nytt bolag bildades 1895 som tillverkade cellulosa. Man planerade att tillverka tryckpapper men snart började man experimentera med tillverkning av kraftpapper.

Tillverkningen var beroende av rent och källklart vatten, och det fanns det gott om i Knarrebysjön.

1899 hade bruket så stora skulder, inte minst till Johan Fenger-Krog att denne övertog bruket. Den nye ägaren drev agenturverksamhet med bland annat pappersexport från Göteborg. 1901 tillträdde Fenger-Krog och samma år inregistrerades Fengersfors Bruks AB och därmed försvann namnet Lisefors från bruket.

1906 brann fabriken ned. Med möda och genom att utnyttja allt material som gick att ta tillvara kunde tillverkningen startas upp igen.

Bruket hade vid denna tid endast en pappersmaskin och driften bedrevs under primitiva förhållanden. En ny pappersmaskin PM II började användas 1911.

1913 blev en vändpunkt för bruket. Johan Fenger-Krog gjorde en resa till England och hittade där ett papper som bestod av två lager kraftpapper med ett mellanskikt av asfalt. Han tog med sig prover hem och började omedelbart bygga en maskin. Pappret, oceanpappret, fann omedelbart sina köpare och en ny uppgångsperiod inleddes.

Efter världskrigets slut rustade man för framtiden och byggde en ny panna som kombinerades med en ångmaskin med generator. Ångmaskinen finns ännu idag kvar på sin ursprungliga plats.

1931 blev Fengersfors Bruk åter pionjärer genom att anlägga ett blekeri.

När 30-talets svåra depressionstid var över sattes en ny maskin PM 111 igång år 1934. 1949-50 installerades världens första kontinuerliga kokare. Under l950-60 talen byggdes den nya stora maskinhallen och PM 1V installerades.

Känsligheten för konjunktursvängningar blev, i och med de tunga investeringarna, kännbara för bruket som tvingades ställa in betalningarna i början av 1960-talet. Maskinerna - med undantag för PM 1 som fortfarande finns kvar på bruket - monterades ned och såldes.

Sökandet efter ersättningsindustrier inleddes, men det var svårt att hitta företag som kunde använda den speciella anläggning som ett pappersbruk är.

Kommunen kom i kontakt med Karl-Johan Enderlein, en erfaren och kunnig person innom svensk pappersindustri. Ett första resultat blev att en industri för pappershylstillverkning etablerades. Vid tidpunkten för sitt engagemang i Fengersfors hadde KJ Enderlein agenturen för en av de största pappersmaskinstillverkarna, finska Wärtsila. Tack vare den inkomstkällan kunde planerna på att återuppta papperstillverkning realiseras genom förvärv av pappersmaskiner från Laxå bruk.

I mitten av 1970-talet inträffade en av de värsta lågkonjunkturer som pappersbranschen genomlevt och en stor del av den svensk pappersindustrin fick problem. Efter några år upphörde även produktionen av papper i Fengersfors.